"Pappa säger att vi är fångar i ett väntrum där det aldrig blir vår tur."
Ilona och Stella är bästisar. Det har de varit sen de började lågstadiet. Det är nästan sju år sen. Men Ilona går i skolan i hemlighet, hon får inte synas, för hon får egentligen inte vara här. Hon och hennes familj flydde till Sverige och bor nu gömda i ett kloster tillsammans med andra familjer som också väntar på asylbesked.
Hur är det att leva i ett land där man egentligen inte får lov att bo? Att alltid vara rädd att det ska hända familjen något. Hur är det att år efter år tränga ihop sig i ett litet rum med fördragna gardiner samtidigt som man går till skolan, spelar fotboll, har en bästa vän och är kär, som vilket annat barn som helst?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar